Är det för att man är ungdom som känslorna går upp och ner, svänger hit och dit och poppar fram och dör ut, allt för att göra det extra jobbigt? Eller spännande. För jag tycker det är så spännande när man inte riktigt vet vad som ska ske härnäst. Jag ser mig själv som ett stabilt vrak nu, som njuter av varje sekund som jag lever. Och jag kan erkänna att det finns någon. Men jag blundar för det nu (kan hända att jag kisar lite), jag behöver komma bort från det och bara fokusera på mig själv. En låt som har varit väldigt inspirerande i dagarna:



Ända sedan skolan började har jag varit så noggrann med vad jag har tagit på mig för jag vill se bra ut inför en viss och alla egentligen (är det inte därför många spenderar så ofantligt mycket pengar på kläder?). Hmm.. MEN. Jag fick sån nytändning idag, va fan ska jag bry mig om vad andra tycker liksom? Detta är mitt liv, jag gör som jag vill och jag lever för MIN skull och ingen annan. Så jag hoppade in i min garderob och tog fram det som jag inte har använt på ett tag och slängde på mig lite läppstift. Och det känns bra.


Jag var tvungen att föreviga mitt don't-give-a-shit-mode. Från och med nu ska det bli ändring på saker och ting (hoppas innerligt att jag kan hålla det löftet, haha).

Längtar mer än någonsin nu tills jag och min kära mor ska ut och shoppa. Peace.